Steget mellan “windows” och “fönster” är oväntat kort

Visst är det lite spännande med språk? Framför allt när det gäller ords ursprung. Ta bara ett sådant ord som “fönster” till exempel. Det är ett exempel bättre än många andra. Ordet går att spåra tillbaka ända till det latinska språket. Fönster på latin heter nämligen “fenestra”, och det var där det började. Via Tyskland och ordet “fenster” fortsatte begreppet leta sig norrut. Och idag står vi här med ordet “fönster” som extremt etablerat i det svenska språket. Häftigt va? 

Men det går att gå ännu djupare än så. Eller snarare bredare. Det vi idag kallar för “fönsteröppning” kallade man förr för “vindöga”. Här ser vi en slående likhet med norskans “vindu”, och inte minst engelskans “windows”. I vissa delar av landet, i Småland till exempel”, kan man fortfarande höra svenskar använda ordet “vindu” för “fönster”. Våra språk är med andra ord inte så olika varandra som man kanske skulle kunna tro alltid. 

Intressanta fakta om fönster

Det finns förstås fler exempel är fönster på hur olika språk hänger ihop och hur lika de egentligen är. Men låt oss hålla oss till fönster, eftersom den här texten egentligen inte ska handla om någonting annat än just fönster. Det vore himla synd om vi trillade bort från ämnet och snarade in oss i en språkdjungel långt borta från fönstrets essens. Så nu återgår texten till fönster. Vad kan man mer prata om för intressant med just fönster? 

Tja, kanske det att det första fönsterglaset man hittade kan spåras tillbaka ända till 79 år efter Kristus. Nästan 2 000 år sedan alltså. Fönsterglaset hittades i den italienska staden Pompeji. Det är väl ändå ganska häftigt att fönsterglas har funnits så länge? Innan dess var fönster bara ett hål i väggen. Inte särskilt trevligt. Och absolut inte speciellt inbrottssäkert. Tur att utvecklingen har gått framåt sedan dess.